Det är inte ofta som en tavla gör mig åksjuk, men Gösta Gustavsons tolkning av Slussen lyckas med det. Jag vet inte om tavlan har fått ett så förvrängt perspektiv av samma anledning som jag vill tolka det, men det skeva djupet känns passande; dels på grund av hur vindlande platsen upplevs i nuläget, med sina nivåskillnader, passager och olika beståndsdelar; dels på grund av hur otydlig jag fortfarande upplever att Slussens framtida utformning är. Tavlan lyckas, trots sin förenkling av verkligheten, med att belysa den mångfald och spänning som berikar platsen.
/Marcus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar