Varje dag vaknar jag i mörkret och trevar mig fram till lysknappen och andas djupt. Det rosslar inte, lungorna fungerar bra. Skramlar och rasslar lite med mina extremiteter. De rör sig, om än lite osmort. Ingen huvudvärk, ingen ledvärk. Jag är fortfarande frisk. Ännu ingen svininfluensa utropar jag med ett jubelrop!
Många äro de utvalda som är vaccinerade idag men för oss andra, som inte vill tränga oss före i kön och som vill göra som det står i alla ständigt förändrade anvisningar att man skall göra, verkar vaccinet vänta.
Man får vara tacksam och glad över att det inte är en mer dödlig farsot som sprids över världen och hoppas att man drar någon lärdom av detta till nästa gång om det kommer en farligare. Det vore ju tråkigt om bara barn, gamla och riskgrupper överlever. Kan bli svårt att driva samhället vidare då.
Lämnade in ett anbud igår på Medborgarplatsen. Det skulle utanför staden och hittade vid en snabb blick på postens hemsida bara brevlådor med den senaste tömningstiden 19.00. Vi var ett antal tappra som stod i regnet och proppade i våra brev där 18.58. Frågan uppstod då i allas vårt undermedvetna. Är brevlådan kanske redan tömd? Kommer den att tömmas idag? För mig som är lite beroende av att brevet kommer fram nästa dag är frågan lite viktig. Borde jag ha åkt till Tomteboda? Kanske kunde posten serva oss kunder igen med någon markering på brevlådan när den är tömd! Så vi vet att vi är för sena eller att den som tömt varit lite tidig. Då har vi alternativ. Nu kan vi bara hoppas och hoppet känns lite osäkert som kvalitetskontroll. Vissa saker var bättre förr! Jag skickar numera alla anbud inom Stockholm med bud eller åker själv dit med dem. Jag litar inte på Postverket och att breven kommer fram nästa dag. När det gäller anbud utanför staden har man ju inget alternativt. Då brukar jag normalt skicka dem tidigare så att man kan låta dem gå express. Denna gång blev det lite miss i planeringen och nu kan vi bara hålla tummarna och hoppas.
När det gäller anbud kan man ju ha många funderingar i stort. Vi hoppas starkt på stora förändringar och förbättringar när man nu formulerar om kraven. Som det är nu är det en djungel och ett ok för alla inblandade. Kostsamt att värdera och kostsamt att göra. Det måste kosta mer än det smakar för de flesta inblandade. Man sa när det kom att det var så demokratiskt. Alla kunde lämna anbud, från det nystartade lilla kontoret med oerfarna arkitekter utan kontaktnät till de gamla rävarna. Man skulle inte längre kunna ge jobb bara till sina polare. Ack, så fel man hade. Ibland är anbuden så specialiserade, antagligen för att man inte vill ha så många att värdera, så att trots att man har haft arkitektverksamhet i 50 år inte kan lämna anbud. Det skulle kunna se ut så här: Ni skall ha tre personer på företaget som kan lämna minst tre referenser på att de har jobbat med systembolag vid Slussen med kvarboende under de senaste tre åren och fakturerat minst 5 miljoner annars får ni inte lämna in anbud på att rita ett nytt systembolag vid Slussen. Utesluter de flesta! Ibland är de så kryptiskt formulerat och framförallt subjektivt värderat så man tydligt känner vibbarna från de gamla polarna eller favoritkontoret som man är van att arbeta med. Ibland får man full pott på sitt kvalitetssystem och ibland är det inte vatten värt. Svårt, tidskrävande och inte mer rättvist!
Vi fyller numera våra onsdagsluncher med samtal kring kvalitet och ByggaBo dialog. Över ett massivt tuggande för vi samtal om fukt, mögel, våtrum och täthet blandat med framtida förbättringar av vårt kvalitetssystem. Det är trevliga samtal som leds av Mansour och Leontina. Vissa problem klarnar och vi söker nya sanningar.
Lucia närmar sig, julen står snart för dörren, nyårsnatten fylls av raketexplosioner, våren är på väg!
”Förbanna inte mörkret, tänd ett ljus”.
/Maria
