I helgen gick min äggklocka sönder. Den införskaffades på TV-aktuella Gekås i Ullared för runt fem år sedan och var ett riktigt fynd: både snygg och prisvärd (jag vet dock inte hur länge en äggklocka kan förväntas hålla). Den ringde lagom högt och lagom länge, vilket inte alltid är fallet med äggklockor. Genast kom jag på idén att önska en ny i julklapp, men samtidigt ville arkitektådran inom mig ha kontroll över hur den skulle se ut och fungera. Så jag gav mig ut på nätet för att utforska utbudet. Efter en bra stunds djupdykande lyckades jag hitta en riktigt stilig variant som skulle kosta några hundra med frakt. Kanske onödigt mycket, men den var ju så snygg… Nu återstod bara att välja ytfinish, vilket blev en lång historia i sig.
Jag hade hunnit lägga kökstimern i blankpolerat utförande i varukorgen och satt redo med Visa-kortet, när jag plötsligt av någon anledning kom av mig. En asketisk röst inom mig började ifrågasätta det egentliga behovet av en timer. Nu sitter det ju faktiskt en timer som ett vred på min gasspis, och när jag ska flytta om ett halvår så finns det en stor chans att ugnen har en inbyggd timer. Vilken insikt och vilken frihetskänsla!
Varje gång något i mitt hem går sönder i framtiden så ska jag ställa mig samma fråga: behöver jag verkligen skaffa nytt?
/Marcus
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar