Yes, dags att våga mig på bloggen, tänkte jag skulle börja införa lite stadsplanerings “tugg”. jag kan väl berätta lite om hur det är att uppleva staden som cyklist, en otrolig kvalitet som jag tidigare aldrig fått uppleva i Stockholm, där jag precis som i Mikael Sorkins nya bok “Twenty minutes in Manhattan” har 20 minuter resa från bostad till arbete. Sorkin beskriver på ett ironiskt sätt om hur han upplever staden på hans dagliga promenad från bostad till arbete och hur han tolka hur staden olika “lager” i fråga om arkitektur, sociologiska förhållanden, och hur gentrifieringen förvandlat staden till ett shoppingcenter.
Nyligen lyssnade jag till Hele Søholt, från Gehl Architects som försökte beskriva varför 37 procent av köpenhamnarna väljer att cykla. “We forget the right to walk and bike in our cities, we forget this in our projects as urban planners - the basic needs. We respond to the environment that we are offered, if people bike we also do it, are there benches we use them.” det kan väl låta självklart men vi glömmer det allt för ofta. Jag återkommer med en recension av Sorkins “Twenty minutes in Manhattan”.
Bifogad bild, Köpenhamn en september morgon…
/Evelina
37% är ju helt vidunderligt - hur har det gått till? Har anti-p-platsstrategin funkat? Finns cykelvägsnät, eller är trafiken anpassad?
SvaraRadera