Vad lever vi egentligen i för paradigm här och nu? Det är inte så enkelt att svara på. När jag som arkitekt får fria händer att ge form åt ett arkitektoniskt element tar jag nästan utan att reflektera hjälp av modernismens grundtankar - inte alls som värdegrund eller generell princip utan helt enkelt som metod. Jag är så helt och fullt en produkt av det moderna samhället att det faller sig naturligt för mig att använda abstraktionen som metod när jag ska gestalta något. Så var det nog inte för Piet Mondrian eller Gerrit Rietveld. Det må ha kallats de stijl, men det var inte stil utan objektivitet och allmängiltighet som var målet med abstraktionen. Rietveld hatade, alltså HATADE "ornament", dvs inslag som bara tillkommit av svårgripbara estetiska skäl. Men redan några tiotal år senare, 1948, stod Charles och Ray Eames Case study house No 8 klart och hur använde de modernismen? Indelningar och fält, tillsynes rationellt använda kännetecknar huset både interiört och exteriört, men trots att tankar om massproduktion och låga priser för att nå ut till folket låg bakom många av deras verk, så är det inte längre fråga om abstraktion i ur-modernistisk mening. Fältindelningen och färgerna är istället abstraktion som metod att uppnå estetisk harmoni.
Härom dagen fick jag se en bild av ett par skor, ett tydligen verkligt åtråvärt par skor av märket Vans: "Authentic Mondular Vans" är design av idag. Vad är det då? Använder vi modernismen på ett nytt sätt nu? Som kod, som tecken, som referent."
"Se på mig! Jag har ett par skor med "mondrian-mönster", vilket visar att jag vet vem han är och vad han stod för, vilket bla var antiindividualism - en mycket stark tendens på det tidiga 1900-talet - och jag väljer att ironiskt använda hans konst som pynt - som ornament på mina dyra skor - HAHA." Individualistisk, ornamentalistisk, materialistisk modernism! Vad kommer sen?
(Foto: Parker Grant)
/Amanda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar