Som stockholmare vet jag nog hur en Stad ska vara. Trottoarer, skyltfönster, stenstad, putsade fasader. Sex-sju våningar. Torg här och var, parker med bronsbyster av viktiga män från förr. Paradstråk och bakgator. Tunnelbana. Funkade bra, hela 1900-talet!
Men nu är det nu! Hur kommer det sig att den gigantiska sprawlpizzan Los Angeles är så övertygande urban? Jag besöker Drömmarnas Stad ofta och så länge jag kan, sedan femton år, och ju mer jag är där desto innerligare älskar jag detta underliga ställe. Det är givetvis ett privilegium att vara mantalsskriven i svala rena Stockholm, med sjukförsäkring och ordning och reda och säkerhet, men alltid en sorg att packa ihop solglasögon och barnsandaler och åka hem igen. Vari består Los Angeles och vad finns där att tycka om? Varför känns det ens urbant, när det inte alls ser ut som en stad, eller 80 städer som det faktiskt är?
Är sammanhang viktigare än sammanhängande? Är bilden i huvudet viktigare än det man fysiskt ser? Vad betyder myterna? Los Angeles är kanske stad lika mycket som servitriserna och taxichaufförerna är filmstjärnor, huvudsaken är att man själv tror på det. Drömmen över verkligheten. Ska man kanske jobba mer med drömmarna i stadsplaneringen? Eller dör de då?
Skönheten i Los Angeles ligger inte i något som kan planeras fram. Kontrasten mellan bebyggelsemattan och de rosmarindoftande torra branta ökenkullarna, som höjer sig i långa puckliga ryggar, och obevekligt hejdar människornas framfart. Riktig vildmark med pumor och skallerormar (sägs det) där det brinner ofta och okontrollerat och där branterna rasar efter regnen. Stilla Oceanens långa stränder och havets återsken på himlen västerut. Själva staden saknar de flesta estetiska aspekter som vi är vana att uppskatta och försvara. Skönhetsupplevelserna är oväntade och starka mot den absurt fula stadsbilden, det kan vara vackra skuggor på en stor flack husbaksida mot en parkeringsgränd, de välkända höga palmraderna mot milt turkosaprikos eftermiddagshimmel.
Roligheterna består, för vår familj i alla fall, i mestadels rätt kommersiella aktiviteter, som att handla kläder och grejer i gigantiska malls och gå på Disneyland. Äta pannkakor på IHOP med sirap i fyra smaker. Spela bowling tillsammans med halva släkten.
Bebyggelselandskapet domineras av olika sorters stora skyltar, mest med förslag på vad man ska lägga sina pengar på. Skyltar, alltså – man gestaltar inte fysiskt vad man menar, utan skriver, ropar ut, med stora bilder och bokstäver. Historier berättas i helt andra medier. Los Angeles existerar och kommunicerar i mängder med former, den fysiska miljön är långt ner på listan.
Hade då mer stadsplanering kunnat göra staden mer urban?
-
(Jo, det är klart att mycket skulle kunna vara bättre... Spårvagnsnätet som köptes upp av oljeproducenterna och revs upp hade varit underbart att ha kvar, till exempel. Sammanhängande trottoarer och cykelvägar skulle sitta fint. Det var en retorisk fråga!)
Hollywood Boulevard i miniformat på Disneyland.
Vinterdag på stranden i Venice.
/Åsa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar