Tio museibesök på två dagar, går det?
Jo, faktiskt. När jag tvingades göra dessa snabba, intensiva besök i London för tre år sedan, med en så pass selektiv blick, fick jag ut mer av dem än någonsin tidigare. I detta fall blev höjdpunkten besöket på British Museum, där fönsterputsarna med sina linor i släp rörde sig över gården på Fosters glastak. Människans kulturhistoria sparade jag till en annan gång…
/Marcus
Hisnande bilder... Men lite beklämmande att det bestående minnet efter ambitiös besöksrundan på museerna inte hade något med utställningarna att göra. Det är i ärlighetens namn svårt att sätta ihop en intressant utställning, jag avundas inte curatorer etc. Och det kanske är så att det lakoniska talesättet; "verkligheten överträffar dikten (konsten)" - är helt sann.
SvaraRaderaNu borde jag kanske tillägga att fönsterputsarna inte uteslöt andra upplevelser under besöken! Jag ville främst få fram att man inte bör vara rädd för att välja vad man fokuserar på. Det är antagligen omöjligt att ta till sig (och förstå) allt som erbjuds på en sådan plats.
SvaraRaderaJag tror annars att utställningar vinner på interaktivitet. Man lär sig mer på att delta än att passivt titta på avstånd...
Nu riskerar jag att bli småsint men vill trots allt pressa dig; kan du vikta upplevelserna? Var det så att det spröda (människorna på det stora och märkliga glastaket) blev det bärande minnet? Du får gärna säga "ja", då arkitekterna Foster and Partners genuint imponerar i ingenjörskonst och gestaltning... Men det räcker kanske inte, det måste till något av det momentana... en tillfällighet, något i stunden fångat. Intensiv arkitektur är... gäckande
SvaraRaderaOch du får också säga "nej".
Och du får också säga "både och".
/Timon
Om vi talar om upplevelserna från just det tillfället på British Museum så är svaret på din fråga JA. Det är trots allt en helt fantastisk gård, och att uppmärksamheten riktades dit kan man väl kalla för en "intressekonflikt". Fönsterputsarna hjälpte nog helt enkelt till att förstärka upplevelsen av glastaket och volymen.
SvaraRaderaRiktigt tänkvärt egentligen! Rummet tog i det här fallet uppmärksamheten från utställningen...
Kanske var det precis det du ville åt? Hoppas att jag förstod frågan rätt.
Nja, jag var nog inte på väg någonstans, bara lite funderingar. Tack för att du benar upp samtalet!
SvaraRaderaOch det är givetvis problem när arkitekturen tar över och tavlor/installationer drunknar i stor arkitektur (även om det känns bra att arkitekterna drar uppmärksamhet). Steven Holl funderade över det här när han ritade "Kiasma" i Helsingfors och resultatet blev (enligt honom) att arkitekturen kan verka i den lilla skalan och i den stora skalan, men att mellanskalan ska förbehållas verken/tavlorna/installationerna... Jag tyckte Kiasma var super men många finska arkitekter håller inte med...
/Timon