Tappat formen eller?

Efter en formalistisk chock, i gestalten av en japansk teceremoni i Etnografiska muséets tehus på Norra Djurgården, samlar sig en grumlig tanke som skvalpat runt länge nu. Inom de mest diktatoriska ramar av tradition och estetik anade jag en annan sorts frihet, en möjlighet, byggd på några få stränga grundtankar. Kanske inget nytt, det är lätt att uppskatta det strama i japansk keramik, trädgårdskonst, arkitektur. Men nu, när jag satt där på knä, inklämd tillsammans med en stor grupp stelbenta ickejapaner, kändes det som en djupandning. Ordning, balans, skönhet. Ja.

Men nu är jag inte särskilt japanskt disciplinerad. Jag gillar både orange 70-talsplast och naturfärgat silke och kan omöjligen ansluta mig till någon slags genre och stanna där. Det finns ju så mycket fint! Resultatet – hemma i mitt eget hus – är en i bästa fall charmig eklektisk stilblandning, men ofta rena röran. Grejer kommer och går och hopas så småningom i skåp och förråd. Som hos de flesta.

Men det är hemma, inne i min egen bubbla. Alldeles nyligen har det byggts 3-4 olika hus i mina villakvarter som jag inte kan passera utan att det ilar i tänderna. Något är tokfel, känner jag. Kanske, kanske inte är arkitekt inblandad. Inga regler gäller. Men det rör sig inte om medvetna, konstnärliga experiment, det kan jag inte med bästa vilja se. Husen lyckas inte ens landa på marken; de staplar sig högt högt för att komma åt utsikten; runda fönster; hoppiga rader av smalsmala höga knallröda fönster; konstiga detaljer och materialval. Anything goes. Jag brukar tycka att kataloghusen känns tråkiga, men de är under av disciplin och harmoni i jämförelse med dessa skapelser. Här har man plockat och valt och fritt hittat på, utan att ens snegla åt grannarna. Bam! Här är MITT hus! Ha!




Vad har hänt? Visste man förr vad som ”passade sig”? Hade traditionen en lugnande, samlande effekt eller var folk i allmänhet bara rädda att avvika och göra bort sig? Kommer den här nya ohämmade individualismen så småningom att landa och börja fungera, vänjer vi oss? Är nytt fult svårare att se än gammalt fult? Har det alls hänt något!?

Vi vänder ut och in på oss nu. Bloggar med bilder på våra kladdiga barn i våra vardagsstökiga kök. Beskriver ingående både framgångar och tillkortakommanden. Se! Så påsig blev min mage efter graviditeten! {7 personer gillar detta!} Titta! Vårt nya fina spa-badrum! Åh va fint det blev : ) kramisar Kicki! Ned med alla fasader, vi är ju människor, allihop.

Du som jag, jag som du.

Jagen minglar runt och uttrycker sig på alla tänkbara sätt.

Kolla. Mitt biljag, en Prius.

Köket var i och för sig nästan nytt när jag köpte lägenheten, men det kändes inte riktigt som jag.

Jag gjorde Vilken GB glass är du? quiz och resultatet är Du är Cornetto Jordgubb!

Men hela villan, hela byn, hela stan, hur ska det gå? Vi arkitekter får nog på allvar damma av idéerna om flyttbara, flexibla, ombyggbara hus, kanske kompletterade med lätt utbytbara, självhäftande, eller varför inte projicerade fasader? Dagens outfit?

I den japanska teceremonin är gesterna små, små. Bambuskeden torkas av i strikt koreograferade rörelser och skickas sedan vördnadsfullt runt från gäst till gäst, beundras. Och vem är mästaren som gjort skeden? Åh... Heter skeden Höstregn? Så väl vald just idag... {11 personer gillar detta!}

/Åsa