Uppskattningsvis passeras den gamla pissoaren 2000-2500 ggr per dag. Plåtlacksgrön, rund, påminner lite om... en gammal pissoar, faktiskt. Den sprider en odör i en häpnadsväckande stor radie. Ibland kan man se fötter och näsa på någon som kissar... och sånt...
Följande laminerade lilla anslag har jag drömt om att med skyddshandskar fästa på den lilla inrättningen sen snart två år tillbaka:
"Riv gärna denna stinkande, anakronistiska, fula sanitära olägenhet." Jag har filat på formuleringen alldeles för länge: den var ganska vass och bra för ett och ett halvt år sen.
Sen slog det mig: Man kanske kan bygga om den till en studentbostad? En pytteliten Sosta-avknoppning? Ett miniminilivs? Eller nu vet jag: ett hunddagis för de där tekoppshundarna? Finns det inga arkitekter här? För man kan ju inte bara riva en gammal pissoar. Hur skulle det se ut? Och var i all världen skulle dess besökare ta vägen? Deras fasta tillvaro kanske sloges i spillror om det plötsligt inte låge en stinkande gammal pissoar där det brukar ligga en stinkande gammal pissoar... Ju.
/Amanda
Bra med pytteliten-idéer. Atelier Bow-Wow skrev (och ritade) i en bok för fem/tio år sedan på det här temat. Projekten i boken uppehåller sig vid minimini-skalan; på minimala ytor i Tokyo adderas nudelbarer, kaféer, detaljhandel osv. Uppfinningsrikedomen och gestaltningsviljan är imponerande och jag blir alltid glad när jag bläddrar i boken. Läs "Pet Architecture Guidebook" av Atelier Bow-Wow.
SvaraRadera