Timmen är sen och jag avslutar dagen med att öppna bloggen och rekapitulera tidigare inlägg i blogg-historiken. Här möter jag eufori och bananer, rullstolar, stadsvandring iförd kajak, gatukonst och Lefebvre osv. osv. Stolt och genuint imponerad över bredd och engagemang är det så min tur att blogga. Och typiskt nog låser sig fingrarna.
Det kan i och för sig ha sin förklaring i dagens digra skissande, den årliga bolagsstämman med lektioner i mötesteknik, parat med rigorösa tabeller över transaktioner, alltsammans avrundat i ett överflöd av god mat och dryck... Jag känner mig delaktig i något genuint och nöjd med dagen ekar Karl Bertil Johnsson (via Tage Danielsson) med hes men bestämd röst; -Ett väl utfört arbete ger en inre tillfredsställelse och är den grund varpå samhället vilar. Skulle Karl Bertil Johnsson nöjt sig med en sådan här kort och självcentrerad bloggtext? Nej, förmodligen inte (han skulle ha jobbat hela natten och skrivit en frän men ack så demaskerande text). Så vad att göra?
Alternativ ett blir att jag läser om Amandas senaste blogg-inlägg och med ett fånigt leende på läpparna loggar ut och går mot slussen.
Alternativ två blir att nosa runt efter kaffeskvättar i kvarglömda kaffekoppar och svepa det hela snabbt. Resultatet torde bli att, med värkande mage och på uruselt humör, skriva något beskt om typ den ytterligt triviala arkitekturikonen "skarpt vitt ljus + luftigt".
Hmm... Det får bli nummer ett den här gången.
/Timon
Eller som Tage annars skulle ha sagt:
SvaraRaderaA och O för poesin, är en felfri skrivmaskin. Livet verkar mindre trasit när man rimmar på en Facit.
Den här tråden kan bli lång. Tage sa och skrev bra och mycket. Och eftersom jag har en portion småbarnsföräldrar i bekantskapskretsen gillar jag citatet (även om det inte rimmar): "Det är en sak jag uppskattar hos små barn, de går inte runt och visar fotografier på sina föräldrar.". Men hur ställer man sig till exempelvis "Det är proffsen som gör så att rosorna dör. Ge mig hellre en glad amatör".? Svårare...
SvaraRadera