I tillgänglighetens tecken ska alla nyproducerade lägenheter anpassas för rullstolsmått. Detta kan kännas som en självklarhet. Jag vill genast erkänna att jag inte vet hur stor del av befolkningen som är rullstolsburna eller på annat sätt beroende av "tillgängliga" lägenheter, men det finns en problematik värd att belysa.
Till exempel berörs nyproducerade små studentlägenheter, där ytan är knapp och badrummet kan ta upp en tredjedel av rummet.
Ett annat exempel är när jag själv var intresserad av att byta till en större, nyproducerad lägenhet, men insåg att det enda jag i slutänden hade vunnit i yta var ett stort badrum. Det var inte ett möblerat badrum jag drömde om, så intresset för lägenheten avtog snabbt. Denna "nya modell" passade alltså inte mig och min livssituation.
Har vi tagit regleringen för långt eller är det en självklarhet? Kan man hitta en gyllene medelväg? Eller är jag ensam om att se detta som ett problem? Sverige är trots allt ett förhållandevis singeltätt land vilket tyder på att det finns ett behov av många små lägenheter.
Jag vill avsluta med en upprörd reaktion från en vän till en vän när ämnet diskuterades: "Min pappa är psykiskt sjuk, varför anpassas inte alla lägenheter för honom?"
/Marcus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar