Jag skulle vilja skriva något om visuell komplexitet; hur den visuella perceptionen attraheras av "lagom uppsättning visuell dissonans" och till det vikten av visuella pauser och mellanrum. Med det "verktyget" är det möjligt att analysera och kritisera byggd miljö utan att hamna i (alltför) subjektiva omdömen. Ett annat favoritämne är hur och varför arkitekturkvalitéer successivt underlåtits att kvantifieras och de uppenbara brister den processen för med sig.
Men just nu är det helt andra frågor som tränger på; byggnadsmodellering i tre dimensioner och mjukvaror som är genuint svårbegripliga och inte verkar bli enklare trots alla ambitiösa universitetsutbildningar i genren "gränslandet mellan teknik och humaniora". Tekniken tar allt större plats i gestaltandet och den beska frågan inställer sig - Ska det vara så svårt att formulera enkla och intuitiva applikationer idag? Det är några få, tillika extremt dominanta, mjukvaruföretag som håller en svensk arkitekt i järngrepp 2009. Som arkitekt är jag givetvis extremt petig med allt från ljussättning till faktiska presentationsmaterial i åskådliga kolumer och dokument och går tyvärr allt som oftast bet. I skarpt läge är det inte ovanligt att jag snarare tvingas arbeta med "hur ska jag få fram det jag vill förmedla", snarare än VAD jag vill formulera. Det är på gränsen till oacceptabelt omvänt och jag bär en stor förhoppning att jag fortfarande är verksam när dessa intuitiva applikationer når världen... Gnälligt inlägg den här gången /Timon
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar